Har inte gråtit så här mycket på länge. Började gråta för kanske två timmar sedan, har gråtit non-stop sedan dess.

Jag, Malva och Rebecka gick och såg Extremly Loud and Incredibly Close, kallad Extremt Högt och Otroligt Nära på svenska. Handlar om en kille vars pappa dog i 9/11. Jag är inte en sån person som gråter åt filmer. Gråter inte särskilt ofta över huvud taget, om man inte tänker på dom gånger då någon har sårat mig, gett mig skuldkänslor, eller då någon har dött.
Filmen var så jävla hemsk. Tydligen tyckte in Malva och Rebecka det, men ärligt talat, jag gråter fortfarande.